Badringen.
Hon har svart hår, korpsvart, klippt i en tjusig, blank pottfrisyr. Liten och bestämd står hon vid poolkanten och kikar ner i det blå vattnet. Nyfikenheten är nästan överväldigande och det är med en slags skräckblandad förtjusning som hon betraktar barnen som leker där.
De simmar, dyker, plaskar, bubblar. Vattendroppar skvätter upp på kanten. De ligger där och glittrar i solen innan de förgås i värmen. Aldrig har hon sett så blå droppar tidigare.
Barnen ser ut som fiskar där i vattnet. De är många, ett helt stim.
Hon har fått en rosa badring av sin pappa. Hon vill prova den såklart, plaska lite intill kanten bara. Snälla pappa, jag kan väl? Han går tillslut med på det. Lite tveksam verkar han, men han låter henne. Fast bara om hon lovar att hålla sig nära kanten. Där finns det trappsteg. På det översta trappsteget får hon sitta i sin rosa badring. Lyckan är total. Hon leker att hon är en fisk. En fisk i glada färger. En fisk som inte kan simma.
Ett litet steg ut och hon känner plötsligt hur trappsteget försvinner under henne.
Fötterna får inte fäste någonstans. Den rosa badringen är för stor och hon för liten. Hon drar efter andan, ett sista andetag med luft, innan hon sjunker. Vattendropparna dränker pottfrisyren. Snart syns den inte mer. Egentligen förstår hon inte riktigt vad det är som händer, hon ser bara vitt och får klor i ögonen. Det gör ont. Hon försöker öppna munnen men stänger den så fort hon märker att den snabbt fylls med vatten. Hon bubblar och sjunker. Sjunker. Poolen tycks helt plötsligt bottenlös. Det är så djupt, hon sjunker i oändlighet.
Barnen som leker i vattnet märker inget, ser inget. De är ju fiskar som kan simma. De gälla skriken och skratten låter dova där nere under ytan. Pappa, var är du?
Den högra armen är rakt uppsträckt i luften. Som ett slags rop på hjälp. Hon fortsätter att sjunka med högerarmen rakt upp. Så plötsligt, någon är där och tar ett stadigt tag om den uppsträckta armen. En stadig näve omsluter den. Med en enorm kraft flyger hon upp ur vattnet med pottfrisyren på sniskan. Ansiktet hamnar på sniskan nu när det förvrids i tårar. Skräcken kommer efteråt.
Någon håller om henne, omfamnar henne och hon tar emot. Skälver, gråter, hostar upp vattendroppar. På ytan ligger den rosa badringen kvar och guppar förnöjt i solskenet innan den med en liten sorgsen suck dras ner i djupet.
