Popup-fönster
Det finns fortfarande spår av dig i mig. På mig. Runtomkring mig.
Det skrämmer mig lite. Ibland gör det ont. Ibland ler jag åt det. Ibland har jag nästan glömt.
Men då poppar du upp. Som popup-fönster i datorn.
"Glöm mig inte" säger du. "Du kommer väl ihåg mig fortfarande?"
Det är en påminnelse. Jag får inte glömma. Inte glömma, men ändå inte leva i det som varit. Jag måste se framåt. Fast det är egentligen inte heller bra. Att sträva efter något som kommer sedan- i framtiden.
Nä. Man ska leva i nuet heter det ju. Fan vad svårt det är. Särskilt när du stör mig hela tiden.
Inatt var du med mig. Du sprang. Jag filmade dig, du var på väg någonstans. Jag fick springa fort fort för att hinna med. Det blev skakigt. Och när jag vaknade så låg du bredvid mig i sängen.
Popup. "God morgon" sa du. Ditt huvud hade gjort ett avtryck i kudden bredvid min.
Resten av dagen gick du vid min sida. Höll mig i handen ibland. Poppade upp då och då. "Hej! Jag är här idag. Bara så att du vet." Du förföljde mig. Gick snett bakom eller tätt intill. På tåget satt du på sätet bredvid mig. Läste morgontidningen. När jag klev av gjorde du också det. När jag handlade mat stod du hela tiden i bakgrunden, gömd bakom grönsakerna. Du bar mina kassar på hemvägen. Det kände jag nog, för det var inte ens tungt.
Jag försökte skrubba bort dig lite när jag stod i duschen på kvällen. Hällde på extra mycket duschkräm, Palmolive i någon tjusig flaska, och skrubbade hårt så att skinnet blev rött.
Det hjälpte inte, hur mycket och hårt jag än skrubbade. För när jag klev ur duschen och stod och torkade, inlindad i handduken, så såg jag dig i mina ögon. I min blick.
Jag kunde inte ens se mig i spegeln. Du lurade där.
Popup. "Hej! Här är jag."
När jag skulle sova och hade släckt alla lampor och blåst ut ljusen (jag brukar tända några när jag känner mig ensam) så låg du redan nerbäddad under täcket och väntade på mig.
Popup. "Ska vi sova nu?" Jag gick och la mig, snurrade en stund bland lakanen, försökte stänga ner alla popupfönster. Försökte mota tillbaka dig. Gå hem nu. Lämna mig ifred.
Tills nästa gång.
Det finns fortfarande spår av dig i mig. På mig. Runtomkring mig.
Vad jag än gör. Hur hårt jag än skrubbar.
